När artros har nått ett kliniskt stadium med svår muskuloskeletal smärta, kan det hända att leden måste ersättas med en protes. Det finns främst två sorters knäprotestekniker: total knäledsplastik (TKA, total knee arthroplasty) och partiell knäledsplastik (UKA, unicompartmental knee arthroplasty). Det finns också olika typer av proteser. Den typ av protes som är mest lämplig beror på flera faktorer så som typ av skada, patientens vikt, knäts storlek etc.
Vissa patienter lider endast av skador på insidan av knäleden. I de fallen kan en halv knäprotes (partiell knäprotes) ersätta endast de inre ledytorna och partiell knäledsplastik utförs. Detta utförs främst på patienter mellan 60 och 70 år. Patienter med allvarligt försämrade knäleder måste genomgå total knäledsplastik.
För de flesta patienter är resultatet efter knäledsplastik mycket tillfredsställande. Syftet med dessa operationer är att eliminera smärta och öka livskvaliteten. En knäprotes är dock inte en naturlig led. Patienter kan inte förvänta sig att kunna utföra intensiv träning eller delta i aktiviteter som kraftigt påfrestar en utbytt knäled.
Image: ett Episealer-implantat jämfört med en knäledsprotes
En knäledsprotes kräver avlägsnande av stora mängder av patientens ben före implantation av protesen. Rehabiliteringsperioden är relativt lång, ofta 6–12 månader. Den beräknade livslängden för en knäprotes uppges i allmänhet vara upp till 20 år. För unga personer är proteser mindre lämpliga, eftersom protesen skulle behöva bytas ut under patientens livstid. Ersättning av utslitna proteser är ett riskfyllt ingrepp och rehabiliteringen därefter ofta svår, därför försöker läkare i allmänhet fördröja knäledsplastik så länge som möjligt. På grund av detta erbjuder man inte gärna patienter yngre än 65 år knäledsplastik.