Knäleden är den största leden i kroppen, vilken förbinder femur (lårbenet), tibia (skenbenet) och patella (knäskålen). Det är en viktbärande led, som gör att benet kan böjas. Ytan där benen möts är täckt av ett svampliknande material som kallas brosk. Det fungerar som en stötdämpare och smörjs med ledvätska som säkerställer låg friktion i leden.
Smärta i knäleden är ett vanligt tillstånd som kan drabba människor i alla åldrar. Denna smärta kan orsakas av en plötslig skada, en överansträngningsskada eller en bakomliggande sjukdom såsom artros. Tillståndet hos själva ledbrosket och tillståndet hos det underliggande benet är starkt beroende av varandra, och, vid bedömning av en smärtande knäled, finns det många skäl att fokusera på hela brosk- och benenheten, istället för att enbart fokusera på ytan.
Brosk har inga smärtfibrer och kan därför inte vara källan till smärta. Benet under brosket har däremot många nerver med smärtfibrer. Ansamling av vätska i benmärgen, vilket leder till ökat tryck, är en vanlig förklaring till smärtan. En smärtsam broskskada åtföljs ofta av en benskada, eller åtminstone en reaktion i benet.
Det är därför viktigt att noga beakta tillståndet hos det underliggande benet vid diagnos av en ledbroskskada, för att identifiera möjliga orsaker till smärta och välja en behandlingsmetod som ger patienten en smärtfri led.
3 exempel på vanliga orsaker till knäsmärta är:
BROSKSKADA OCH CYSTA I UNDERLIGGANDE BEN
Skador i brosket, så som sprickor, kan nå ända ned till det underliggande benet och därmed exponera benet. Dessa skador kan följas av en eller flera bencystor (en blåsa i benet under ledytan) och andra skador i benet direkt under broskskiktet.
BROSKSKADA OCH BENREAKTION
En broskskada kan uppstå tillsammans med en reaktion i det underliggande benet, såsom ett underliggande blåmärke i benet (benödem). Broskskadan kan sträcka sig delvis genom brosket eller hela vägen ned till det underliggande benet.
OSTEONEKROS
Osteonekros är en ledsjukdom som orsakas av minskat blodflöde till ben. På grund av detta otillräckliga blodflöde börjar benet dö och brytas ned. Även om det ovanliggande brosket först är intakt, försämras det vanligtvis med tiden.